Gamla bloggen.

Jag läste precis en tjejs blogg som blev våldtagen när hon var 13 på Astrid Lindgrens sjukhus.
Och precis som jag misstänkte tog fingrarna stopp där på tagnenterna, för jag vill skriva sida efter sida om hur hemskt det är, men jag har inga ord som räcker till. Jag blir så ledsen, besviken och framför allt rädd och förbannad. Att en människa kan förstöra en persons liv så mycket, det är ju någonting som man absolut aldrig kommer över.
Och nu tittade jag på den här bloggen från andras ögon, där jag visar bilder på några av mina skor.
Jag kan bara tänka mig vad folk får intryck av den här bloggen, så som dom flestas andra. Det är inte många som faktiskt går in på djupet i sina bloggar, om vem dom är, vad dom har fått gå igenom. Utan de flesta har ju mest en ytlig version av sitt liv som dom lägger fram.

Samma med mig. Jag kan ha mina djupa stunder på mina bloggar ( speciellt på min egna, här! ), men jag lägger sällan upp detaljer för vad det är jag har gått igenom och grejerna jag har i min personlighet, ute på internet såhär. Ibland kanske man borde, för att kunna hjälpa andra. Jag har inte blivit våldtagen eller misshandlad, men jag har gått igenom vissa grejer som har förstört en stor del av mitt liv och som har skapat saker i min personlighet och min kropp som jag måste lära mig leva med. Och någon gång så kommer jag skriva en bok om allt det och släppa, men jag är nog inte riktigt redo för det än.

/ D.