Confession.

Igår brast det till en viss grad. Jag skrek högt. Jag röt medans adrenalinet började röra sig i kroppen så att jag tillslut stog andfådd och med ellas armar omkring mig för att lugna.
Första gången det började igår var på stranden när en pissmyra bet mig i benet, och där satte det igång. Jag fick något anfall och skrek svordomar åt myrorna och fick tag på en glasflaska jag skulle slå folk med. Och ilskan blandas med leenden, att jag skrattar till. Inte för att det är roligt, utan för att allting krockar. Jag skrek inte för att jag var arg, utan för att det var det enda utloppet min kropp kunde få ut för trycket av alla mina känslor som strömmar. Och det slutar ibland med att jag står förbannad med adrenalin som rusar i hela kroppen och så växlar det mellan skratt, och att jag ryter ut svordomar. Men skrattet som kommer in ibland är bara ett skratt av ledsamhet.

Andra gången igår var senare på kvällen efter att vi hade suttit på annas veranda och haft roliga sexsnack, och jag och C skulle röra oss hemåt. En taxidiskussion fick det att brista och jag röt så att jag blev hes, hoppade och visste inte vart jag skulle ta vägen. Som om syret inte kom ner i lungorna ordentligt. Det är första gången jag någonsin skrikit på C av vad jag kan minnas, och det var inte ens personligt mot henne som hon verkade förstå. Utan det var våran diskussion om taxi som fick igång mig. Och på ett sätt var det tur att det var hon, för jag bryr mig för mycket om henne för att någonsin kunna hoppa på henne och tappa kontrollen över vad mina händer och fötter gör, när hon inte har gjort någonting. Tillskillnad mot om det hade varit någon som jag inte tycker särskilt mycket om som stog framför mig just då.

Men som sagt, C verkade förstå. Att det inte handlade om henne utan om någonting som jag inte alls mår bra över just nu. Och det skulle inte falla mig in att gå till personangrepp mot henne, vilket jag inte gjorde och inte kommer att göra heller. Och vi hade en jättemysig natt sen efter våran långa dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0