Gamla bloggen.

(på en färja mitt i natten, på roadtripen till monaco sommaren 08. en milstolpe i min och cs vänskap, skrivet för några månader sen.)


Vi fick att skada sig själv till att
bli något fint,
en vänskap som snördes samman
i tusen olösliga knutar.

Vi tatuerade in osynliga texter,
citat i varandras själar,
så att vi aldrig skulle glömma
hur månen speglade sig i vattnet
och hur det känns att sitta bredvid någon
som också vet hur det är
att vara utanför.

Våra plågade förflutna skrik
hade förvandlats till sång
i den tysta salongen där vi satt
i en grön soffa framför stora fönstren.

Med varandra höll vi varandra i handen
utan att hoppa.