Kniven.
Kniven skär i mig som en kniv i smör. Allt rinner ur mig men är osynligt, blodet stannar kvar i ådrorna och vägrar lämna kroppen. Vägrar låta kroppen kyla, som jag egentligen vill just nu. Bli bedövad för en stund. Inte tänka, inte känna. Men nej, blodet stannar kvar. Låter mig känna all smärta fysiskt efter knivens små påhitt på mitt bröst, min mage, min hals. Ristar in och leker, utan att jag kan göra någonting för att hindra det.
Kommentarer
Trackback
