Gamla bloggen.

Igår var en obehaglig dag, gällande känlan i min kropp. Huvudvärk och magont besökte mig fram och tillbaka och ångesten var och hälsade på i andningen. Och mitt i allt det hände något som gjorde att jag seriöst ifrågasatte om jag började bli ordentligt knäpp.
Jag var påväg hem och kom upp ur tunnelbanan för att gå och handla, och på inom loppet av 3 minuter så hade
- En sliskig kille inom 2 meters håll synat mig och visslat.
- En annan gammal gubbe gick mot mig och pratade högt på nåt annat språk och såg ut som om han skulle börja dregla vilken sekund som helst.
- Och i samma stund som den här gubben gör det så ropar en sliskig kille efter mig från en bil.

Det är en sak att få en komplimang ute på stan, men när något sånt där händer på en och samma gång när du redan gått med obehagskänslor hela dagen, börjar man känna sig knäpp, som om man är förföjd och instängd. Jag praktiskt taget sprang in genom dörrarna till affären och fick stå still en stund och andas, för att få allting att sluta snurra ( när en annan snubbe självklart går förbi och synar mig så att han nästan gick in i en annan ). Jag hänger inte med.

Jag var helt slut när jag väl kom hem att jag faktiskt gick och däckade i sängen. Jag minns att jag ringde mamma och mumlade om att hon inte skulle gå ut för att det åkte runt 10 ambulanser utanför mig, och att jag innan det smsade med Linda. Och så vaknade jag nu för en timma sen av en till obehaglig dröm som var och hälsade på. Jag är inne i en period där jag inte kan slappna av.