18.32
Jag har utslag på huden i ansiktet efter att tårarna har bränt mig. Jag känner inte igen mig själv i spegelbilden med helt rödsvullna ögon. Jag blir förvirrad och sårbar och försöker frenetiskt att dra på mig den där masken som lurar både mig själv och andra. Det borde vara så att jag har mer koll på mina egna känslor och tankar med tanke på att min kropp reagerar fysiskt så fort det är något som bekymrar mig psykiskt. Men det har jag inte, utan jag är så vilsen i mitt eget huvud och min egen kropp. Det är ingen idé att fråga mig hur jag mår, känner eller vad jag tänker om saker och ting, för jag har ändå ingen aning.
Mentolröken får bränna lite i min hals nu, medan jag känner tyngden av varenda regndroppe som slår i asfalten utanför mitt fönster. Kolsyran får skrapa halsen ännu lite till medan colan tar sin plats i magen. Jag ska försöka att skratta ihåligt till vänner fast jag inte ens kan förmå mig att dra upp mina mungipor nu. Sedan ska en lugnande tablett få sprida dimma i mitt huvud och förhoppningsvis få mig att sova tills morgonen kommer.
Update: Jag fick till ett litet harigt ekorre-skratt till vänner i alla fall.
Mentolröken får bränna lite i min hals nu, medan jag känner tyngden av varenda regndroppe som slår i asfalten utanför mitt fönster. Kolsyran får skrapa halsen ännu lite till medan colan tar sin plats i magen. Jag ska försöka att skratta ihåligt till vänner fast jag inte ens kan förmå mig att dra upp mina mungipor nu. Sedan ska en lugnande tablett få sprida dimma i mitt huvud och förhoppningsvis få mig att sova tills morgonen kommer.
Update: Jag fick till ett litet harigt ekorre-skratt till vänner i alla fall.
Ångest är en klurig sak.
Ångest är verkligen en klurig sak. Du får ångest av att inte ha några rutiner så som jobb eller skola, men när du väl har det så ger även det dig ångest också. Helt enkelt så det är att ha ångestsyndrom. Medan många andra använder tunnelbanan som något helt normalt flera gånger om dagen, så kan jag sitta och skaka och svettas med magsäcken uppe i halsen.
Något jag har lyckats med är att inte vara rädd för min ångest. När jag får panikattacker brukar jag till 80% i dagens läge kunna kontrollera mina känslor, men däremot är det helt omöjligt att kontrollera den fysiska attacken, så det är den som är jobbigast för mig. Men jag får helt enkelt stå ut med dom, även om jag ibland blir så trött och utmattad och deppig att jag helt enkelt inte orkar och ger upp. Men jag följer den röda tråden om att jag vägrar låta mitt liv gå till spillo på grund av ett idiotisk ångestsyndrom. Jag vill inte missa saker, jag vill leva i alla fall.
Något jag har lyckats med är att inte vara rädd för min ångest. När jag får panikattacker brukar jag till 80% i dagens läge kunna kontrollera mina känslor, men däremot är det helt omöjligt att kontrollera den fysiska attacken, så det är den som är jobbigast för mig. Men jag får helt enkelt stå ut med dom, även om jag ibland blir så trött och utmattad och deppig att jag helt enkelt inte orkar och ger upp. Men jag följer den röda tråden om att jag vägrar låta mitt liv gå till spillo på grund av ett idiotisk ångestsyndrom. Jag vill inte missa saker, jag vill leva i alla fall.
Ångest.
Jag har aldrig riktigt presenterat min ångest här i bloggen. Den är inte någonting jag direkt hyllar genom att skriva om eller skapa en kategori om. Men, jag vill sprida kunskap och stöd angående den och andra som lider av det. Dessutom har jag blivit så dålig på att skriva av mig att det är dags att jag tar tag i det. Jag spottade trots allt ur mig dikter och texter om mina känslor när jag var yngre.
Så nu presenterar jag den nya kategorin; Ångest.
