Gamla bloggen.

Hon sitter ihopkrupen i soffan, invirad i en filt och känner sig smutsig. Hon skäms och för varje tår som trillar ner för hennes kind så går hon under lite mer. Känner sig lite sämre. Hon känner sig lurad. Han ljög för henne, den första kärleken hon delade med. Hon vill smeta blod på honom, skam, få honom att skämmas. Hon är förbannad över att han får henne att anklaga sig själv, som om det är hennes fel. Som om hon vore den lilla djävulen som kastat lögner om sig.
Men hon ska inte skämmas över att hon lät sig känna kärlek. Över att han ljög och trodde att sanningen aldrig skulle komma fram. Han klippte hennes vingar och hon lät sig falla när han gav löfte om att fånga upp henne. -

Jag agerar ängeln, jag låter henne inte falla. Så därför ska jag krypa upp i soffan bredvid henne och hålla hennes hand. Se till så att hon inte anklagar sig själv. Sjunga Varning för ras och torka hennes kinder.