Respekten till andra människor.
Provocera var nog ett av de orden som beskrev mig som allra bäst för några år sedan. Det var det jag gjorde, hade taggarna utåt mot allt och alla. Visade att jag inte lät mig styras av någons ord eller bedömning av mig. Hatade att människor sa saker om hur jag var innan de delat en mening med mig.
I dagens läge är det fortfarande ett ord som beskriver mig men inte på ett lika uppenbart eller likadant sätt som förut. I alla fall inte lika ofta som då. Nu chockar jag mest efter att människor bekantat sig med mig, smyger in och slänger ur mig någonting som får de att stanna upp med de där mikrosmå ansiktsryckningarna. Använder mig av ord, ansiktsuttryck, knutna nävar och snabb tunga när människor dömer mig för fort och tror att de kan behandla mig därefter. När jag är en sådan människa som vägrar tolerera det.
Tillexempel så klagar jag över att vissa kategorier i samhället accepteras allt för lätt. Människor skämtar om saker som man inte borde skämta om och ingen reagerar. Människor kallar varandra saker på "skämt" och de som tar emot det bara skrattar. Jag, däremot, är inte en sådan som kan skratta bort det. Om någon drar ett skämt om "min mamma", eller kallar mig något skällsord på "skämt", så är jag knappast den som står med ett sockersött leende och skrattar åt det. Vart är humorn?
Att gå och kalla någon hora "på skoj" eller att gå hem till någon man inte känner för att sätta sig och tända en joint när man knappt hälsat på personen som bor där (egen erfarenhet, ja). Sådana saker ska inte klassas som roliga. Tjejen som bodde där blev inte glad, men hon slängde heller inte ut dem, medan jag stog och skakade och såg dubbelt tills min vän fick min blick att fokusera på henne och lugna ner mig. Jag kunde inte gå nära dem på hela kvällen.
Jag vet att många inte delar min åsikt om droger. De personerna som gjorde detta får göra sina saker på sin egen tid och sina egna platser, men att gå hem till någon man inte känner och sedan sätta sig och röka på som om det var en självklarthet när man kommer hem till en annan människa; Sådant är helt enkelt inte okej. Och det slog slint för ögonen på mig när jag insåg att människor har låtit saker och ting gå för långt. Det här är bara en del av alltihopa.
