Dina fingertoppar.
Jag hade velat ha dig här nu, med dina fingertoppar som leker med min arm. Med huvudet på ditt bröst hade jag velat känna mig som hemma, även om det inte varit många gånger. Vi har inte delat överdrivet många meningar men mina fingrar har knappat fler ord på några dagar, än vad jag brukar göra på en vecka. Bara för att jag vill. För att det får mig att rysa.
Jag vill öppna upp mig för dig, och visa vem jag är. Visa sådant som man inte vet och väntar sig när det gäller mig. Visa att jag kan vara raka motsatsen till det jag verkar, även om just det också är den personen jag är. Jag är inte en rak linje, utan jag sträcker mig huller om buller, sick sack med cirklar och trianglar över alla andra linjer. Jag håller mig inte inom gränserna för vad man får och ska vara, utan min personlighet sträcker sig över dom, och jag tänjer dom ännu lite till med flit.
Och jag är nyfiken på dig. Vad hos dig som gör mig nyfiken. Vad hos dig som får mig att rysa och vilja veta mer om dig. Förhoppningsvis, så får jag det.
