Gamla bloggen.

Eh, tabletter. Första gången på den här tabletten. Test innan flygresan, specialutskrivna på det. Åker om en vecka.
Och titta där nere, gulligt eller vad? Ett bevis på att ingenting är omöjligt. Flera år gammalt. Flera år av erfarenheter. Flera år av oenighet som tillslut på något konstigt sätt blivit enighet. Vackert. Starkt. Hopp. Ett hopp om att saker och ting.
Jag är dimmig. Och du?
Och vem vet. Kanske blir det oenigheten som sen för oss till något som var mer likt en själv, än vad man någonsin trodde var möjligt. Något att öppna upp sig för. Något, Någon. Vi lever i en konstig värld, en udda värld.
Jag tycker i alla fall att det här är gulligt, ett bevis på fred. Ett hopp på att saker och ting kan ta en vändning. Jag såg helt plötsligt ett tecken. Och jag tror jag borde sova nu. Jag är filosofisk och poetisk. Jag kommer gå fram och tillbaka och föreläsa för osynliga personer i mitt rum, och skriftligt redovisa för något som finner det underhållande. Svårt att få stopp på mig nu. Jag lyckas hitta något vackert i en hudkräm just i denna stund. Döper texter till mjölktänder och krossar ord och trotsar rödljus. Som sagt, jag borde sova. Jag tror jag halvdrömmer när jag skriver.

Och oj vad konstigt det här är. Och många kommer nog reagera, bli arga, irriterande. För efter dom senaste åren är det det sista man kan tänka sig. Vänliga ord. Huh?
Förvånar mig med. Lite chock över det hela men en härlig känsla. Som sagt, en härlig känsla om hopp. Om att saker kan ta en vändning. Att två människor som har varit oense om saker tillslut kan leva sida vid sida i fred. Tänk om man kunde få alla människor i krig att inse det? Leva sida vid sida.
Nu får det sägas vad som sägas vill. Thats it. Cased closed. Sida vid sida. Två olika styrkor, två olika människor, levandes sida vid sida. I vänlighet. Det är bra. Det är något samhället ska satsa på. Ta varandra i hand och tyck som ni tycker. Vi är individuella varelser med egna ord. Egna reflektioner. Men man kan respektera varandra för det.
Oh ja. Det kan man.