Scars.
Ibland hatar jag dig. På riktigt. Det finns två personer av dig, två delar och när du tar vid den ena så hatar jag dig. Jag vill sticka nålar i din hud, för att se dig lida. Göra djupa sår i dina armar för de ärren du har satt i mig. Ärr som aldrig försvinner. Du svek mig. Du hade ingen respekt för mig utan stampade på mig, och skar sår i mitt kött. Du slet ut all tro jag hade på dig och smetade svart över det.
Det krävs ett namn för att det hatet ska välla upp i mig. Det krävs ett enda ord för att få mig att vilja slå sönder ditt ansikte. Och jag förstår inte hur jag kan se på dig ibland, hur jag kan se dig i ögonen. Och jag förvånas av att jag aldrig någonsin har hoppat på dig när vi ändå umgås. Och hur fan kan jag umgås med dig efter vad du har gjort? Hur klarar jag av att skratta och le, när det där hatet kommer fram så jävla enkelt? Ett enda namn krävs. Ett enda ord.
Det krävs ett namn för att det hatet ska välla upp i mig. Det krävs ett enda ord för att få mig att vilja slå sönder ditt ansikte. Och jag förstår inte hur jag kan se på dig ibland, hur jag kan se dig i ögonen. Och jag förvånas av att jag aldrig någonsin har hoppat på dig när vi ändå umgås. Och hur fan kan jag umgås med dig efter vad du har gjort? Hur klarar jag av att skratta och le, när det där hatet kommer fram så jävla enkelt? Ett enda namn krävs. Ett enda ord.
Sen är du död i mina ögon.
/ D.
Kommentarer
Trackback
