Mina vingar växer.

Återigen bryter jag tystnaden, vänder mig om och går. Medan ni står kvar, fastfrusna som istappar, skrattar jag åt er och vinkar hejdå. Jag tar steget ut i ett land vi alla känt länge, men där ingen bott, och jag lämnar er kvar i en bubbla där ni kan skada varandra tills tiden tar slut. Jag odlar vingar på min rygg, bereder mig för att flyga mot något nytt, mot ett liv där ni inte får existera. Så ta en ordentlig titt på flickan, vars inre och yttre har chockat er hundra gånger förut, för det lär bli det sista ni ser av henne. Man ska inte slösa något bra på er.

Min själ stavar revolution, och det är mer än vad ni ens kan stava till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0