Vila i frid.
Tidigare hemkomst än beräknat.
Begravningen var idag och oj vad jag grät. Stog och skakade av ångest ute på parkeringen och var nära på att svimma inne i kyrkan av yrsel. Började gråta ordentligt när min äldsta morbror Jan höll ett tal inne i kyrkan till morfar - ett sista brev som han har skrivit till honom - och det var så otroligt fint. Riktigt tufft gjort när han stog och skakade och gjorde allt han kunde för att hålla rösten någorlunda stadig. Sen stog jag och skakade och grät - snorade ner en massa näsdukar - när vi gick ut med kistan, och sen stog och såg på den ett tag innan den åkte iväg. Men familjen stog där som en liten skara och tröstade varandra. Var även en stor tröst när mammas barndomskompis Marianne dök upp oförberett och stog och höll om mig. Var så längesen jag träffade henne, ska åka dit om ett tag och bo hos dom i några dagar. Var så längesedan jag träffade dom.
Det kändes så konstigt när man kom hem till morfar sen och såg på alla bilder från när man var liten - men när han inte var där. Och nu satte jag igång med gråten igen.
Bestefar, kyrkan var full av människor som älskar dig idag. Varenda tår som fälldes är ett hopp om att ditt lidande av cancern är slut, och att du nu får vila i frid. Jag saknar dig, och Älskar dig. Nu har himlen fått en av de gladaste änglarna som finns, och ditt stora leende kommer skina ända ner till oss.
Begravningen var idag och oj vad jag grät. Stog och skakade av ångest ute på parkeringen och var nära på att svimma inne i kyrkan av yrsel. Började gråta ordentligt när min äldsta morbror Jan höll ett tal inne i kyrkan till morfar - ett sista brev som han har skrivit till honom - och det var så otroligt fint. Riktigt tufft gjort när han stog och skakade och gjorde allt han kunde för att hålla rösten någorlunda stadig. Sen stog jag och skakade och grät - snorade ner en massa näsdukar - när vi gick ut med kistan, och sen stog och såg på den ett tag innan den åkte iväg. Men familjen stog där som en liten skara och tröstade varandra. Var även en stor tröst när mammas barndomskompis Marianne dök upp oförberett och stog och höll om mig. Var så längesen jag träffade henne, ska åka dit om ett tag och bo hos dom i några dagar. Var så längesedan jag träffade dom.
Det kändes så konstigt när man kom hem till morfar sen och såg på alla bilder från när man var liten - men när han inte var där. Och nu satte jag igång med gråten igen.
Bestefar, kyrkan var full av människor som älskar dig idag. Varenda tår som fälldes är ett hopp om att ditt lidande av cancern är slut, och att du nu får vila i frid. Jag saknar dig, och Älskar dig. Nu har himlen fått en av de gladaste änglarna som finns, och ditt stora leende kommer skina ända ner till oss.
Kommentarer
Postat av: sabrina
beklagar :(
Trackback
