Svin. Vänner som pojkvänner.
Nu har jag spenerat allt för många sena timmar med C i telefon. Och 80% av dom timmarna har bestått av att prata om min erfarenhet av svin. Jävlar, alltså. Varje gång jag tänker tillbaka, varenda gång något av det kommer upp blir jag förbannad om igen. När man rabblar upp allt på raken är det helt otroligt att sakerna ens hänt på riktigt, när det mer skulle passa in i någon jävla dokusåpa. Till och med för mycket drama för en tvserie.
Nu är jag förundrad över att jag överhuvudtaget lever. Att jag står på mina ben, men likt förbannat så har jag mina mén efter det som hänt, som aldrig kommer försvinna. Som att jag automatiskt förväntar mig att mina vänner eller "kärlekar" ska dra mig rakt ner i marken med huvudet före så att jag skrapar upp ansiktet, tillslut. Ni har ingen aning om vilken panik som kan sprida sig i min kropp i vissa tillfällen.
Fuck this och Fuck you!
Nu är jag förundrad över att jag överhuvudtaget lever. Att jag står på mina ben, men likt förbannat så har jag mina mén efter det som hänt, som aldrig kommer försvinna. Som att jag automatiskt förväntar mig att mina vänner eller "kärlekar" ska dra mig rakt ner i marken med huvudet före så att jag skrapar upp ansiktet, tillslut. Ni har ingen aning om vilken panik som kan sprida sig i min kropp i vissa tillfällen.
Fuck this och Fuck you!
Kommentarer
Postat av: Saraah
Jag förstår dig precis i detta inlägg, speciellt när det handlar om kärlek och sina vänner! Ja blir så grymt förbannad när jag tänker tillbaka!
Bra blogg! Keep up the good work!
Kram S
Trackback
