Aldrig igen.
Nu sätter jag stopp. Vänder ryggen med tårar i ögonen och så mycket ilska att inte ens min tunga kan stappla fram ett ordentligt ord. Rösten bryter sig bara och jag är så trött och utmattad att enda sättet att ta mig hem var på adrenalin efter att vilja ta ut min ilska mot någon eller något.
Jag klarar inte mer, och den här ilskan är något som har hållt i sig i 10 år, byggt upp sig och nu har någon precis tryckt in en nål i den bubblan så att den sprider sig. Och jag har ingen kontroll över den ilskan, har aldrig haft och kommer aldrig att ha. Den som säger ett ord om den ilskan kan likagärna ligga med en kniv mot halsen på en gång. Aldrig igen.
Jag klarar inte mer, och den här ilskan är något som har hållt i sig i 10 år, byggt upp sig och nu har någon precis tryckt in en nål i den bubblan så att den sprider sig. Och jag har ingen kontroll över den ilskan, har aldrig haft och kommer aldrig att ha. Den som säger ett ord om den ilskan kan likagärna ligga med en kniv mot halsen på en gång. Aldrig igen.
Kommentarer
Trackback
