Gamla bloggen.

Jag har läst igenom mina gamla dikter, mina känslor från när jag var 14-16 år. Vad jag tänkte, vad jag trodde, hur jag peppade mig själv. Det är otroligt intressant, något som ingen annan än jag kan förstå. Ingen här på bloggen vet vad jag gått igenom med mig själv och inte, ingen av mina vänner vet det heller. Den enda som kan veta det är jag; den enda som vet innebörden av mina ord är jag.
Det blossar upp mycket känslor när jag läser igenom allt.