Gamla bloggen.

Ångest är verkligen en klurig sak. Du får ångest av att inte ha några rutiner så som jobb eller skola, men när du väl har det så ger även det dig ångest också. Helt enkelt så det är att ha ångestsyndrom. Medan många andra använder tunnelbanan som något helt normalt flera gånger om dagen, så kan jag sitta och skaka och svettas med magsäcken uppe i halsen.

Något jag har lyckats med är att inte vara rädd för min ångest. När jag får panikattacker brukar jag till 80% i dagens läge kunna kontrollera mina känslor, men däremot är det helt omöjligt att kontrollera den fysiska attacken, så det är den som är jobbigast för mig. Men jag får helt enkelt stå ut med dom, även om jag ibland blir så trött och utmattad och deppig att jag helt enkelt inte orkar och ger upp. Men jag följer den röda tråden om att jag vägrar låta mitt liv gå till spillo på grund av ett idiotisk ångestsyndrom. Jag vill inte missa saker, jag vill leva i alla fall.