En del av mig.
Det är sällan jag lyckas skriva ner känslor, bara så där för mig själv. Utan det kommer
i så fall små glimtar av mina känslor och förklaringar när jag har en konversation eller
diskussion med någon. I det här fallet skriver jag med Sandra om psykisk ohälsa och
dom som vet hur ångestsyndrom känns. Jag tänkte att jag kunde dela med mig.
"Jag hamnar ibland i något mellanstadium. Då jag inte orkar träffa människor, inte orkar
vara stark, inte orkar kämpa emot hela tiden. Men jag är så fruktansvärt rädd att hamna
helt där nere på botten igen för jag vet att det tog för lång tid och för mycket styrka av
mig att ta mig upp därifrån, så jag kommer aldrig kunna göra det igen. Så ibland hänger
jag där på klippkanten utan att varken släppa taget eller klättra upp. Jag bara hänger tills
jag på något sätt finner styrkan att klättra upp och ställa mig upp igen."
i så fall små glimtar av mina känslor och förklaringar när jag har en konversation eller
diskussion med någon. I det här fallet skriver jag med Sandra om psykisk ohälsa och
dom som vet hur ångestsyndrom känns. Jag tänkte att jag kunde dela med mig.
"Jag hamnar ibland i något mellanstadium. Då jag inte orkar träffa människor, inte orkar
vara stark, inte orkar kämpa emot hela tiden. Men jag är så fruktansvärt rädd att hamna
helt där nere på botten igen för jag vet att det tog för lång tid och för mycket styrka av
mig att ta mig upp därifrån, så jag kommer aldrig kunna göra det igen. Så ibland hänger
jag där på klippkanten utan att varken släppa taget eller klättra upp. Jag bara hänger tills
jag på något sätt finner styrkan att klättra upp och ställa mig upp igen."
Kommentarer
Postat av: Sandra Törn
SV: Jag känner verkligen igen dig i det du skriver. Det är precis så det har varit med mig med. Därför har jag tappat otroligt mycket vänner pga det. Men nu har jag börjat förstå att de som försvinner när man mår dåligt, är inga riktiga vänner. Det är hårt, men så är det. Folk har ingen förståelse för att man mår dåligt psykiskt. Har man brutit benet så kan alla förstå mycket lättare att man har ont för att de kan se det. Men att man har ont i själen, det är oacceptablet i dagens läge. Rätt sjukt med tanke på att det är 2010 nu. Men det är just därför jag skriver så öppet om mina problem, jag vill verkligen förändra den synen. Jag är som alla andra, bara med lite sår inombords. :)
Trackback
