Gamla bloggen.

Åh jo, klart jag saknar dig. Det handlar inte om ilska eller ogillande; Det handlar om svek. Vi stod varandra otroligt nära. Om någon så kunde jag relatera till dig eftersom du själv vet hur det känns. Vi hade liknande problem som vi måste kämpa med dagligen. Det var en tröst att ha någon att dela det med. Någon att prata med. Någon som förstod situationen och en stor del av känslan. Vi lutade oss mot varandra och skapade så mycket minnen under tre års tid. Men det var du som gick, inte jag. Att jag blev någon du stal ifrån rasade grunden för hela vår vänskap. Inte en gång, utan fler, utan erkännande. Utan förlåt, utan förklaring; Bara lögner. Hur ska man kunna ha kvar grunden för vänskapen då? Svara mig det.