Gamla bloggen.

Eh, tabletter. Första gången på den här tabletten. Test innan flygresan, specialutskrivna på det. Åker om en vecka.
Och titta där nere, gulligt eller vad? Ett bevis på att ingenting är omöjligt. Flera år gammalt. Flera år av erfarenheter. Flera år av oenighet som tillslut på något konstigt sätt blivit enighet. Vackert. Starkt. Hopp. Ett hopp om att saker och ting.
Jag är dimmig. Och du?
Och vem vet. Kanske blir det oenigheten som sen för oss till något som var mer likt en själv, än vad man någonsin trodde var möjligt. Något att öppna upp sig för. Något, Någon. Vi lever i en konstig värld, en udda värld.
Jag tycker i alla fall att det här är gulligt, ett bevis på fred. Ett hopp på att saker och ting kan ta en vändning. Jag såg helt plötsligt ett tecken. Och jag tror jag borde sova nu. Jag är filosofisk och poetisk. Jag kommer gå fram och tillbaka och föreläsa för osynliga personer i mitt rum, och skriftligt redovisa för något som finner det underhållande. Svårt att få stopp på mig nu. Jag lyckas hitta något vackert i en hudkräm just i denna stund. Döper texter till mjölktänder och krossar ord och trotsar rödljus. Som sagt, jag borde sova. Jag tror jag halvdrömmer när jag skriver.

Och oj vad konstigt det här är. Och många kommer nog reagera, bli arga, irriterande. För efter dom senaste åren är det det sista man kan tänka sig. Vänliga ord. Huh?
Förvånar mig med. Lite chock över det hela men en härlig känsla. Som sagt, en härlig känsla om hopp. Om att saker kan ta en vändning. Att två människor som har varit oense om saker tillslut kan leva sida vid sida i fred. Tänk om man kunde få alla människor i krig att inse det? Leva sida vid sida.
Nu får det sägas vad som sägas vill. Thats it. Cased closed. Sida vid sida. Två olika styrkor, två olika människor, levandes sida vid sida. I vänlighet. Det är bra. Det är något samhället ska satsa på. Ta varandra i hand och tyck som ni tycker. Vi är individuella varelser med egna ord. Egna reflektioner. Men man kan respektera varandra för det.
Oh ja. Det kan man.

* Jag, C och Ella vaknade och åkte till Gärdet och badade.
* Vi blev upphämtade av Richard och Robbah och åkte till en strand.
* Efter bad och mys där åkte Jag, C och Ella hem till C och bytte om.
* Sedan åkte vi hem till Anna som lagade god mat för att sedan sitta och prata sex på hennes veranda.
* Efter mitt utbrott, eller vad man nu ska kalla det, var jag, C, Richard och Robbah hemma hos mig och myste fram tills halv 7 på morgonen.

Igår brast det till en viss grad. Jag skrek högt. Jag röt medans adrenalinet började röra sig i kroppen så att jag tillslut stog andfådd och med ellas armar omkring mig för att lugna.
Första gången det började igår var på stranden när en pissmyra bet mig i benet, och där satte det igång. Jag fick något anfall och skrek svordomar åt myrorna och fick tag på en glasflaska jag skulle slå folk med. Och ilskan blandas med leenden, att jag skrattar till. Inte för att det är roligt, utan för att allting krockar. Jag skrek inte för att jag var arg, utan för att det var det enda utloppet min kropp kunde få ut för trycket av alla mina känslor som strömmar. Och det slutar ibland med att jag står förbannad med adrenalin som rusar i hela kroppen och så växlar det mellan skratt, och att jag ryter ut svordomar. Men skrattet som kommer in ibland är bara ett skratt av ledsamhet.

Andra gången igår var senare på kvällen efter att vi hade suttit på annas veranda och haft roliga sexsnack, och jag och C skulle röra oss hemåt. En taxidiskussion fick det att brista och jag röt så att jag blev hes, hoppade och visste inte vart jag skulle ta vägen. Som om syret inte kom ner i lungorna ordentligt. Det är första gången jag någonsin skrikit på C av vad jag kan minnas, och det var inte ens personligt mot henne som hon verkade förstå. Utan det var våran diskussion om taxi som fick igång mig. Och på ett sätt var det tur att det var hon, för jag bryr mig för mycket om henne för att någonsin kunna hoppa på henne och tappa kontrollen över vad mina händer och fötter gör, när hon inte har gjort någonting. Tillskillnad mot om det hade varit någon som jag inte tycker särskilt mycket om som stog framför mig just då.

Men som sagt, C verkade förstå. Att det inte handlade om henne utan om någonting som jag inte alls mår bra över just nu. Och det skulle inte falla mig in att gå till personangrepp mot henne, vilket jag inte gjorde och inte kommer att göra heller. Och vi hade en jättemysig natt sen efter våran långa dag.

Jag hade velat ha dig här nu, med dina fingertoppar som leker med min arm. Med huvudet på ditt bröst hade jag velat känna mig som hemma, även om det inte varit många gånger. Vi har inte delat överdrivet många meningar men mina fingrar har knappat fler ord på några dagar, än vad jag brukar göra på en vecka. Bara för att jag vill. För att det får mig att rysa.

Jag vill öppna upp mig för dig, och visa vem jag är. Visa sådant som man inte vet och väntar sig när det gäller mig. Visa att jag kan vara raka motsatsen till det jag verkar, även om just det också är den personen jag är. Jag är inte en rak linje, utan jag sträcker mig huller om buller, sick sack med cirklar och trianglar över alla andra linjer. Jag håller mig inte inom gränserna för vad man får och ska vara, utan min personlighet sträcker sig över dom, och jag tänjer dom ännu lite till med flit.

Och jag är nyfiken på dig. Vad hos dig som gör mig nyfiken. Vad hos dig som får mig att rysa och vilja veta mer om dig. Förhoppningsvis, så får jag det.

Midsommar blev trevligt, med middag med C, Jannica och hennes bror och hans tjej. Sedan droppade det in andra folk och större delen av kvällen spenderade jag med brädspel. Memory kan vara riktigt roligt. Dessutom kom jag och en tjej oväntat bra överens med tanke på tidigare år, så det var skoj.

Kvällen slutade dock med tjaffs av en alldeles för full person.

Nu har jag legat med huvudvärk sen dagen igår. Inatt fick jag dessutom ont i magen och inte heller kunde jag somna.
Om en stund ska J komma förbi på lite fika, och jag väntar in henne med Sex and the city.

Haha och se där, 3 sekunder efter att jag skrev det där så hörde jag hissen och hon plingade på.
Nu blir det lite mat för hennes del och snart en glassbåt för min del.

Eftersom jag och C ofta sitter ihop så har hon en egen tandborste här. När jag vaknade imorse och kom in i badrummet spred sig ett stort leende på läpparna när jag såg det här.

Förresten, så la jag till och från brygga igår första gångerna med båten! Jag har kört fram och tillbaka under några år men aldrig lagt till eller från!
Och dessutom, när vi kom iland så körde jag bil för första gången! Långt dessutom! Så ge mig en klapp på axeln för igår körde jag både båt och bil!
BOYAA!

Idag flyttade vi in till stan, och nu sitter jag på madrassen på golvet i rummet jag ska sova i i en månad, tills jag flyttar till min egna lägenhet. Det har inte riktigt slagit mig än att jag flyttar hemifrån själv om en månad. Det ska bli spännande.

Just nu ligger J bredvid mig, och jag håller ena ögat på henne så att hon inte dregglar ner min kudde. Det är bara jag och Rocky som får dreggla på den. Förresten så påstår J att jag har bränt mig eftersom jag blir galen av värme hela tiden, och svettas. Nu ska jag nog sno tillbaka min kudde här...