Gamla bloggen.

Gårdagens planer var egentligen att gå ut med J, men istället var vi båda bittra och efter blåsor under fötterna och körsbärsbränna var vi inte på humör längre, så vi satte oss nere vid vattnet. Blev inte bättre av att jag skulle ta en fin bild på stockholm från vattnet men såg att jag hade glömt batteriet till kameran. Det slutade med en typisk J&D-kväll i alla fall på donken i ett par timmar med skitsnack och skratt. Sen gick vi från stureplan till ropsten, under mycket klagande från min sida. ( Jag hade blåsor under fötterna for crying out loud! )

Nu ska jag ta mig frukost och sätta mig i solen på balkongen, eller i fåtöljen i fönstret.

I håret just nu...

(på en färja mitt i natten, på roadtripen till monaco sommaren 08. en milstolpe i min och cs vänskap, skrivet för några månader sen.)


Vi fick att skada sig själv till att
bli något fint,
en vänskap som snördes samman
i tusen olösliga knutar.

Vi tatuerade in osynliga texter,
citat i varandras själar,
så att vi aldrig skulle glömma
hur månen speglade sig i vattnet
och hur det känns att sitta bredvid någon
som också vet hur det är
att vara utanför.

Våra plågade förflutna skrik
hade förvandlats till sång
i den tysta salongen där vi satt
i en grön soffa framför stora fönstren.

Med varandra höll vi varandra i handen
utan att hoppa.

Tidigare hemkomst än beräknat.
Begravningen var idag och oj vad jag grät. Stog och skakade av ångest ute på parkeringen och var nära på att svimma inne i kyrkan av yrsel. Började gråta ordentligt när min äldsta morbror Jan höll ett tal inne i kyrkan till morfar - ett sista brev som han har skrivit till honom - och det var så otroligt fint. Riktigt tufft gjort när han stog och skakade och gjorde allt han kunde för att hålla rösten någorlunda stadig. Sen stog jag och skakade och grät - snorade ner en massa näsdukar - när vi gick ut med kistan, och sen stog och såg på den ett tag innan den åkte iväg. Men familjen stog där som en liten skara och tröstade varandra. Var även en stor tröst när mammas barndomskompis Marianne dök upp oförberett och stog och höll om mig. Var så längesen jag träffade henne, ska åka dit om ett tag och bo hos dom i några dagar. Var så längesedan jag träffade dom.
Det kändes så konstigt när man kom hem till morfar sen och såg på alla bilder från när man var liten - men när han inte var där. Och nu satte jag igång med gråten igen.

Bestefar, kyrkan var full av människor som älskar dig idag. Varenda tår som fälldes är ett hopp om att ditt lidande av cancern är slut, och att du nu får vila i frid. Jag saknar dig, och Älskar dig. Nu har himlen fått en av de gladaste änglarna som finns, och ditt stora leende kommer skina ända ner till oss.

Strax ska jag sätta mig i bilen i många timmar, till Norge. Imorgon är det morfars begravning, och jag kommer vara en stor tår-maskin.
Så imorgon blir det kanske ingen uppdatering.

Idag fick jag nästan tårar i ögonen av min söta Ella. Tyvärr kan jag inte skriva varför här men sötungen är bara för underbar och jag hade inte kunnat kramat och pussat på henne nog.

When the sun shine, we will shine together
Told you I'll be here forever.
Said I would always be your friend,
I took an oath, and I'mma stick it out until the end.

Nu har jag suttit och trixat med annonser i kodmallarna, och jag har ingen aning om hur det kommer att se ut. Det återstår att se, så om min blogg kommer se otroligt konstig ut så vet ni varför.
Några annonser ligger i alla fall uppe i sidokolumnen nu.

Förresten, Jess. Du som ville ha sidor där man kan tjäna pengar på sin hemsida; En av annonserna till double.net är en sån sida.

Jag somnade på balkongen en liten stund, och vaknade upp av att hela min ena arm hade somnat. Jag fick dunka den i golvet några gånger.

Av någon anledning så har designen bestämt sig för att ändra typsnittet på min sidokolumn helt plötsligt. Får hoppas på att den hoppar tillbaka till det typsnittet det står att det ska vara.

Jag är trött! Helt utmattad. Hela tiden.
Jag orkar inte ens skriva inlägg på bloggen för att säga hej. Jag blir deppig av det där stället, det punkterar ens glada humör så fort man sätter sin fot på stället. Och ändå måste jag dit varenda dag. Går med konstant lust att lägga mig under täcket och sova. Och på torsdag är det begravning också.
Ja, där har ni mig. Utmattad.

Jag och C kollade kannibalfilmer igår, och nu har vi en riktigt härlig seg dag. Jag ska dessutom få tvättat hår av henne. Senare kanske sötaste Nadia kommer och myser med oss. Gissar på att det blir skräpmat till middag, och chips och godis till efterrätt.

Efter en kväll med mycket högljutt ( en granne kom ner och var sur, 3 tjejer lät tydligen som en hel fest..? ), så ska jag nu krypa ner under täcket och somna till Lizzie McGuire. Dessutom har jag hämtat mina 39 böcker, som jag beställde. Dessutom har vi dansat omkring och skakat rumpan som bara den, tills - i alla fall jag - blev helt andfådd. Skoj har vi haft i alla fall. Funderar på att dra ut och springa med C imorn, om hon har lust med det.

Nu ska jag mysa med mat, chips och cola.
På Bild, Jag. Foto, J.

Jag tittar faktiskt in snabbt innan jag börjar och uppdaterar. Hann också ta en bild. So far på den här dagen så har jag fått sällskap av totte en bit på vägen, och fått höra "Mycket Fin" ute på gatan. Sånt kan ändå få en på gått humör, när det inte går över gränsen och blir sliskigt. Nu sitter jag på golvet i omklädningsrummet med datorn i knät. Idag blir det fullt upp med jobb, sen vidare på möte med en stress-terapeut, och sen direkt till komvux. Ska ringa J sen och höra om vi ska ta en drink ikväll..

På tvn står Aidan nedanför Carries fönster och säger "Okey, lets give it a shot", i nästa sekund är hon påväg ner för att gå en kärleksfull promenad. Jag tittar med ett leende ut genom fönstret men inser att det är flera våningar ner till marken, och inte ens när jag kisar kan jag låtsas som att det står någon där med ett leende. Och även om jag nu kunde det, hur skulle personen i fråga se ut? Det skulle väl bara vara ett stort frågetecken med ett stort, kärleksfullt leende på läpparna. Jag är kärlekskrank. Det blir man av den här serien. Det får en att krypa ihop under täcket med sin bästa vän mitt i natten och käka godis och göra små ljud som "aaw.."

Spenderade natten med J igår, och hade det mysigt med fotning, och godis och sex and the city klockan 1 på natten. Dessutom låg jag med magont hela natten så jag var inte så värst pigg idag när vi vaknade.

Jag har en massa bilder från systemkameran som ska upp, men tyvärr så har jag inte med mig sladden. Så det får vänta tills antingen ikväll eller imorgon. Blir kanske en myskväll med min C idag.

Spenderar idag och imorgon här i Maspelösa i Linköping hos mina barndomskompisar och myser och stojar. Vi har sprungit omkring på stora ängar och åkrar, som ligger helt öde och i tystnaden. Dock förstörde jag tystnaden litegrann med att sjunga på Hannah Montana låtar, höhö.

Är för trott för att tvätta håret men måste göra det ändå. Sen ska jag försöka att krypa ner under täcket och sova, eftersom jag har fått svårt att somna igen. Hade tänkt lägga mig i sängen för flera timmar sen men fastnade på att kolla runt på folks twittrar istället.

Jag slits mellan 2 olika humör och personer. Jag har texter som jag skrivit men inte publicerat, och jag kan inte svara på varför. Jag har ingen energi till någonting utan faller mest ihop på allt. Ångesten är svår de här veckorna, den kryper under huden på mig och sprider svart och skugga i hela mig. Jag är på ett stadium där jag har lust att säga nej till allt och krypa ner under täcket igen, och inte göra någonting i flera månader. Och jag vet att det inte är ett bra stadium att hamna i igen. Men ibland orkar jag inte stå emot, ibland orkar jag inte kämpa varje sekund.

Sex. And the City. City. And the Sex. Dadda. The City and Dadda?
Ibland funderar jag på att ta inspiration från mina vänner, fast med andra namn och därifrån skriva om 18-20 åriga tjejers liv och egenskaper. Lite Sex and the City i yngre version. Det är så synd när det händer saker i min vardag som man inte kan dela med sig av. Och några av dem cirkulerar i mitt huvud just nu när jag tittar på serien men som vanligt så är jag för inne i serien för att kunna skriva ner det.

Idag har jag klarat av både jobb och möte med en stress-terapeut. Nu sitter jag på komvux och väntar på att lektionen ska starta. Jag är megaintressant idag, det märker ni nog på den här texten.

Inget bloggande på hela dagen. Nej, jag har jobbat, fikat med Jess och köpt ett par skor, och sen jobbat igen. Jag och C kan verkligen hamna i konstiga samtal på jobbet. Visst, att diskutera sex är väl ingenting ovanligt för mig, men vissa är nog inte beredda på sådana sorts samtal över lagandet av 147 mackor, inne i ett kök.

- (viskar) Det står ju 50 åriga gubbar och tanter där..
- Och? Som om dom aldrig runkat?

Fallet var så att vi var inne på apoteket för att kolla på några saker, vilket var lite mer generande för henne än vad jag tycker att det är. Bilden är dock från igår.

När jag och C var inne och träffade Munk i stan i lördags, så hände någonting roligt och spontant när vi var påväg hem. Istället hamnade vi vid vattnet med en brasa och en partybuss.
Alltså: En bekant till oss körde runt i sin pappas buss och dunkade musik och plockade upp folk. Så där satt vi och lyssnade musik och sjöng vid en brasa vid vattnet. Partybussen. Hur ofta händer detta? Mysigt var det i alla fall.
Förövrigt är jag en väldigt snygg Wookie eller vad dom heter.

Fick hem min Hm-beställning häromdagen. Blandannat med de här:

 
 

Köpte också en leopardmönstrad sjal, en behå, en bikini och ett leopardmönstrat linne som är försenat.

Det blev att möta Jess en snabbis, och dessutom ha en Rocky som slet sönder hela halsbandet. Men han var duktig ändå.

Som vissa tydligen kallat det, hah!

Här sitter jag nyvaken med en hand målad med oranget nagellack, och en kopp te och glor på vänner. Jag är bjuden på inflyttningsfest idag hos en vän till mig som jag inte träffat på över ett år. Men min hals har fortfarande inte gett sig så om det inte vänder fort som fan, blir det nog att ligga hemma igen. Igår fick jag i alla fall sällskap av my beautiful C.

... och inte tvättat håret på över en vecka.

Återigen bryter jag tystnaden, vänder mig om och går. Medan ni står kvar, fastfrusna som istappar, skrattar jag åt er och vinkar hejdå. Jag tar steget ut i ett land vi alla känt länge, men där ingen bott, och jag lämnar er kvar i en bubbla där ni kan skada varandra tills tiden tar slut. Jag odlar vingar på min rygg, bereder mig för att flyga mot något nytt, mot ett liv där ni inte får existera. Så ta en ordentlig titt på flickan, vars inre och yttre har chockat er hundra gånger förut, för det lär bli det sista ni ser av henne. Man ska inte slösa något bra på er.

Min själ stavar revolution, och det är mer än vad ni ens kan stava till.

Sitter i en stor t-shirt, obeskrivligt fettigt hår, och äter spaghetti med stark och ketchup med ett glas cola bredvid. Är i behov av att höra människors problem just nu. Har ingenting mer att skriva. Intressant?

JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!! JAG FICK LÄGENHETEN!!!

Nu hittar ni mig också på minoutfit.se.

Här sitter jag med C i telefon, avreagerar lite irritation på henne. Med boken Liv bredvid mig som innehåller underbara foton på svenska kvinnor/förebilder, som en hyllning till kampen mot cancer. Och fixat mina naglar med ett nytt oranget nagellack. Och så har jag blivit sjukskriven veckan ut.

En anteckning jag skrev i natten, då jag försvann bland bokstäverna..


Jag & C är väldigt kärleksfulla mot varandra. Vi förklarar alltid vår vänskap till varandra på ett eller annat sätt. Antingen är det genom små söta ord som "skrutt, snutt" osv, eller helt enkelt att nån är emotionell av sig och förklarar hur mycket den andra betyder för en. Det är fint tycker jag.

Jag & C är sådana människor. Vi tycker om att höra att vi betyder något för dom vi älskar. Inte på ett uttjatande sett, utan det räcker med att höra att man är saknad när man inte har setts på 3 dagar. Att bara få en spontan kommentar eller sms helt plötsligt där det står "Jag älskar dig" på. Sånt kan göra en hel dag. Att veta att någon tror på en, att man klarar ta sig igenom saker och ting. Att veta att någon tänker på en. Då blir man inte lika ensam.

För vi vet hur det känns att vara ensam. Vi båda vet hur det känns att vara hjälplösa och små. Vi är sådana som behöver någon där, någon som vi vet finns. Någon man kan ringa mitt i natten bara för att prata, när man känner sig ensam och inte kan sova. Tänker på saker man inte borde tänka på. Tänker på saker som hänt som präntat sig in i själen.

Och jag har så många gånger tänkt att jag måste stå på egna ben, för jag har hela tiden förväntat mig att jag inte kommer ha någon där när jag är vuxen. Men sen slår det mig att jag fortfarande är ungdom, och att jag inte tänker släppa taget om vissa i första taget.
Jag har alltid varit den som behövt andra, behövt någon att bolla med för att tänka högt. Ända sen en händelse från att jag var liten så har jag tagit ansvar över människor, skyddat dom och ibland lagt alldeles för mycket energi på någon annan så att jag tappar bort mig själv och går under. I och med den händelsen var jag också hjälplös, jag KUNDE inte skydda varken mig själv eller den personen jag tog ansvar för. Och den känslan sitter kvar i varje steg jag tar, i vardagen, i vartenda beslut eller situation jag befinner mig i. Så jag bestämde mig att jag skulle slita mig loss och lära mig att stå på egna ben.

Innan jag visste ordet av hade jag kommit längre än vad jag själv visste att jag kunde. Och även om jag har fått så mycket stöd från mina nära, så har jag gjort det på egna ben. I det här fallet har jag inte blivit släpad fram, puttad för att klara av det. Utan jag har gått själv med skakiga ben men fortsatt med dom jag älskar bakom mig.

Men jag har också en grej av att glömma bort att det står människor bakom mig. Jag tar för givet att människor kan lämna mig, vända ryggen åt, svika mig. På en sekund kan jag vända taggarna utåt för att jag helt plötsligt tror att min vän är en fiende.
Och där hoppar vi tillbaka till att Jag & C förklarar vår vänskap för varandra ofta. Med små ord, små påminnelser om att man inte är ensam.

Vaknade upp med en svullen hals som gjorde ont. Har proppat i mig te och halstablett och ska snart iväg på en visning. Blö, vad lång tid det ska ta och hitta en lägenhet..

Och nu hör jag att jag inte har någon röst kvar.

Hela dagen och kvällen spenderades med min kompanjon C, då vi först åkte och firade studenterna lite, och sen på kvällen skrattade och hade kul med Sofia och Rex mfl. Vi får i alla fall inte mvg i att grilla korv, och jula på strand.

Sitter här ute vid sjön. Eller just nu befinner jag mig inomhus i själva stugan eftersom jag började frysa efter att ha somnat i någon timma. Jag har alltid blandade känslor när det gäller att vara ute på öar såhär, knappt någon kontakt till omvärlden (förutom att jag har med mig min dator, och mitt mobila bredband i det här fallet..). Det är både skönt att komma undan, men ändå så smyger sig rastlösheten på. Nu ska jag ladda upp lite bilder ifrån helgen.